Denrödatråden

Fortsättning på helgromanen Hjärtat,,,,,,

en försmak av de vi aldrig kan föreställa oss,vår egen,din vän och förtroendegivne granne som tröstat dig genom en svår tid av ett trasigt förhållande till en kvinna som har,försummat dig för en annan kärlek.De går inte att dra blicken från de vi ser,du bromsar in kör intill vägrenen,tar dig för ansiktet,vänder dej till mig och frågar?ser du vad jag såg eller har min syn och till lit blivit så skadad av detta raserande paradis denna morgon,så man inte vill förstå att detta händer i verkligheten.Min chock gör mig till en ilsken dam,och orden kommer som en raket ur mig,De här är en uppgjord sak av någon som inte håller av oss för dom vi är.Eller så har du något som jag inte vet om,jag blir osäker på din kärlek till mej,och så hoppar dom där orden ur mig som inte skall komma,spela aldrig mer med mina känslor och tro att man kan använda  mig som en andra kvinna för att bedöva sin sorg,för de som varit en gång,Nu skakar jag av frustration.Du kramar om mig så hårt för att få mitt lugn tillbaka,samtidigt som du lägger  munnen mot mitt öra,viskar en susning om att jag är ett hopp för evig kärlek som du bestämt dig för att inte våga hoppas på mer i livet.Jag samlar mig,tittar ner och förstår att de blev en liten snurra på tråden när man ser något man inte förstår sig på.Vi samlar krafterna blir lite ironiska,kommer på en och samma sekund,att de här ska inte få ett avslut på vår paradisromans.Du startar bilen kör ett par mil bort,svänger av till höger ner till ett friluftsområde där man kan lösa in sig på ädelfiske samt övernattning.Du låter mig sitta ner vid eldstaben,medan du packar ur din bil med alla våra ägodelar intill mig.Kör upp bilen mot en liten skuggig plats,som får den att synas från stora vägen.Du kommer emot mig med den där lilla glimten i ögat,som får mig att känna att jag inte är färdig med dig som person,du böjer dig fram,ser på mig viskar till mig nu börjar vi om på paradiset från gryningen,du får mig att le och inse att de ord som hoppade ur munnen tidigare inte var befogade.Vi hittar en liten grön plätt att hålla till vid,men denna gång har vi människor runt om oss,runt hela sjön.Vi packar upp för en liten lunch och strövtåg,mitt i,,,,,,,,,,fortsättning följer i nästa helgroman Hjärtat