Anna blir överrumplad,böjer sig fram mot Mikael med tårar i ögonen,tack snälla för förtroendet,men mitt nuvarande jag,måste falla på plats innan jag går in i något annat arbete,han drar på mun,och med fina ord uttrycker sin besvikelse,de är nog här de lilla felet ligger hos dig Anna.Hon blir stum lutar sig bakåt i soffan,ser på honom med ledsna ögon,om du tror dig veta var mitt fel ligger,så har du valt fel tidpunkt i mitt liv,bubblar de ur hennes mun.Tystnaden blir längre,Mikael reser sig ur soffan sträcker på sig,går fram till väggen med alla foton på Anna,pekar på dem säger med en mjuk ton,den här kvinnan är hon som gör sitt arbete så grundligt perfekt att hon för stunden glömmer bort att hon har en roll som privatperson i den här lägenheten som moster och som vän runt omkring henne.Han går sedan ut i badrummet gör sina behov,kommer ut som om han helt glömt bort vad han framfört.Hjälper till att plocka bort från rums bordet,omfamnar Anna runt midjan bakom henne,han ser inte att hennes tårar rinner ner över kinderna,lutar hans panna mot hennes bakhuvud,de är den här kvinnan som jag vill dela min vänskap med nu,så fin så ödmjuk i sitt kaos av sitt inre,hon känner en värme från hans omfamnande,hon vänder sig om,torkar sina tårar av glädje,du är så rar och trevlig Mikael,din ärlighet om vad du tror om mig nu,är sårbar men om vi avslutar kvällen med en promenad så får vi se vad tiden har att ge mig.Vi går en lång stadsvandring,stannar utanför hans hus en tvärgata in på södern,kramar om varandra,lovar att höra av varandra inom kort.Anna går hemåt sätter nyckeln i dörren,går in och känner sig något trött och sammanbiten,sätter sig vid rosorna som doftar så frisk så hon glömmer tid och rum.Hon vaknar till av att de knäpper till i ett av elementen i rummet,reser sig upp, går ut i badrummet för att göra sig i ordning för natten.När hon sträcker sig för att ta sin morgonrock ser hon att texten på spegeln är utsuddat,hon blir kall i hela kroppen sveper in sig i morgonrocken,bäddar ner sig som en barnunge i sängen,och blundar och tänker,se positivt med de här så kommer allt att lösa sig,Somnar och vaknar på förmiddagen dagen där på med en oro och kyla som skär inom bords.Gröttallriken gör henne något varmare,kämpar sig ut för en promenad,som känns tung.Hon väljer att gå till,,,,,,,,,fortsättning följer

inte har de som ett första möte med någon som hon vill dela livet med.Anna går fram till väggen med alla foton som hon har på sig själv när hon hon har utfört en del arbeten med kläd designers,alla dessa foton har en ram med olika snäckor från Mikaels galleria,dom är helt makalösa i sin utsmyckning,dammar av dom en efter en och ser att hon har en fin kropp till alla kläder och sminkning.För första gången kan hon se något fint med sig själv när hon ser tillbaka på sitt arbete.Sedan tre veckor tillbaka har hon inte använt mer än dag och nattkräm i sitt ansikte och hon upplever sig själv som en helt vanlig kvinnlig figur som ser de inre som skönhet,kläder har hon valt sportkläder till dagtid har hon gjort något med familjen så har hon valt jeans,blus eller tröja och de känner hon sig hemma i.Alla ramar som är fjorton sammanlagt sitter som ett galler på väggen, hon tänker, en del av mitt livsverk.Anna hör en röst utifrån hallen hallå är de någon hemma,hon vänder sig om går ut till hallen och där står Mikael med andan i halsen,hör du inte när jag knackar på dörren,förlåt kommer från Anna som känner sig lite överrumplad med dammtrasan i handen,var så god lite tilltugg till kvällen,hon ler och ser en liter jordgubbar från Spanien och tio röda rosor med den gröna växten plum i,Anna rodnar och tittar Mikael i ögonen och kan bara tacka honom med en liten puss på kinden,hon välkomnar honom med ett kom in så får vi sitta ner och se över kvällens godsaker som blir en enkel liten vickning med bakgrundsmusik  av lite av varje.Rosorna klär bordet,jordgubbarna dekorerar ostsmörgåsen,de te hon valt är ett rökigt välsmakande svart te som kommer ifrån Indien.Anna smälter snabbt ner en vit choklad för att doppa de jordgubbar som blir över efter vickningen.Efter en stund blir de lite tyst efter de vardagliga pratet om hur dagen varit,Mikael skruvar sig lite för att hitta en behaglig plats i soffhörnet,jag ska resa bort om fjorton dagar med mina kusiner, för att vi har slagit ihop våra födelsedagar eftersom vi fyller jämt,Anna blir glad av att höra att han har annat för sig en bara arbete,Vi har vunnit på vårat stryktips som vi har haft sedan vi var i tonåren samma rad i alla år,så roligt Anna gratulerar med en stor kram,med frågan, var bär de av då,De blir Väst Indien en månad.Om du vill får du hålla gallerian öppen med tidsbokningar,,,,,,,,,,fortsättning följer 

med de stora leendet som alltid med en vit tandrad.Så roligt vem är de jag se, framför Mikael,Den glada fina Anna,som får en stor kram med ett glatt välkommen,till mig i ett stort arbete med nya snäckor stora som snuslock.Hur har du de Anna,de var så länge sedan,att jag trodde du lämnat Sverige för gott,min sköna fina partydrottning.Anna svarar med ett leende som hon inte kan bära upp helt,du är lika glad och trevlig som förr Mikael,så jag känner att jag vill berätta att jag inte glömt dig, men har kommit in i en fas i livet som jag inte trodde fanns,med darrande röst hoppade bara orden ur munnen på Anna.Mikael ser på henne med djupa blå ögon,vad menar du,har du de inte bra,är de något jag kan göra för dig,Anna rycker på axlarna,och bara ser en riktig god vän i honom,vi kan hålla kontakten med varandra om du vill,självklart vill jag ha kontakt med dig,nu när jag vet att du är i Sverige,och ser ensam ut.Mikael visar runt i gallerian,och de är lika spännande var gång Anna är där,alltid nya visioner med bilder och ramar.Vill du äta lunch med mig efter tolv idag, kommer från Mikael,Anna drar lite på munnen,svarar med ett leende,de skulle vara trevligt,bra då ses vi på Pastahuset tolv och tretti,så arbetar jag vidare med en kund som kommer snart.Anna fortsätter sin promenad,går förbi sin syster för att tala om att hon ska äta lunch med en stilig man,hon har sedan den här dagen,då hon rasat samman, meddelat sig till någon i familjen var hon tar vägen, förutom promenader.Mötet med Mikael känns lite oroligt men hon vill undersöka om hon kan ha förträngt alla fina möten sedan en längre tid tillbaka.När dom väl sitter vid bordet på pastahuset,ler dom och skrattar om var annat,beställer in Ladylufsen menyn som förr med extra parmesan ost på ett stort runt fat,som man får rulla gaffeln från var håll och bara njuta av tillvaron.Nå låt höra nu,vad som får dig att inte arbeta,lilla arbetsmyra.Anna berättar allt vad som hänt, sen förklarar hon sin nya fas i livet,att försöka se de människor hon har runt om sig i familjen samt de få nära vännerna,umgås på ett normalt sätt utanför arbetet.Mikael blir tagen av berättelsen och föreslår att dom kan ses senare ikväll för att umgås hemma hos Anna.Hon tackar för lunchen,går hem och vädrar ut lägenheten,förbereder kvällsmat,dukar framför tv,tar fram kortleken ser till att hon,,,,,,,,fortsättning följer

som alltid var att se så bra ut så möjligt,nu vänder sig Anna om i sängen om och om igen och kan inte förstå att hon känner sådant pirr i hela kroppen att hon inte kan komma till ro,natten blir lång.Hon har somnat till i gryningen och vaknar av att hon är kallsvettig över hela kroppen och har som en film framför sig,den är mörk i bakgrunden med en ljus punkt i, som har skuggor av olika människor som vimlar omkring som en boll runt hela ljuspunkten.Hon tar sig upp ur sängen in i duschen där hon känner en konstig känsla av dofter som hon inte känt på länge,de blir som ett ljus framför henne,där hon kan avläsa en text som tilltalar i hjärtat som en guldklimp,på spegels högra sida står det,glöm inte bort mig nu,hon får rysningar så håret reser sig på armarna.Hon sätter sig ner på toalettstolen,lutar sig bakåt blundar,hur kan jag vara så dum att jag glömt dessa fina ord som gjort henne så lycklig en helg i September efter en modevisning som avslutades med en liter jordgubbar på sängkanten med en av dom bästa herrarna som sett henne som den hon var privat.Hon känner sig så fruktansvärt dum över att hon inte hört av sig,på flera månader.Om hon varit tillräckligt stark  nu hade hon tagit en promenad,och besökt hans galleri för att se om han fortfarande smyckade ut alla fina konstverk med de otroliga snäckformade ramar som bara han kan.Efter gröttallriken tar hon en promenad,som går i tankarna efter de hon upplevt på morgonen,av en slump av vemod,har hon helt plötsligt tagit av på gatan till gränden hon blir helt stel och ser gallerian framför sig,hur har jag kommit hit,nu står hon utanför gallerian med alla fina tavelramar av snäckor från Spanien.Hon tittar in lite mer ingående och ser en ryggtavla som hon känner igen med en lång yvig svans hängande från nacken.De är Mikael som ser över sina papper för några minuter, över disken intill arbetsrummet som inte går att se från gatan.Hjärtat börjar slå i dubbel fattning,och hon känner sig glad att se hans stiliga kropp. Hon tänker om jag inte går in nu,så kommer hon skämmas mer om hon skulle av någon anledning träffa honom senare i livet,och förklara att hon varit utanför men inte sökt upp honom  för att hon inte var tillräckligt stark.Anna tar ett darrande steg mot dörren öppnar den och de pinglar till som alltid när man kommer in,Som i en dröm vänder Mikael sig om,,,,,,,,,,,fortsättning följer