se de som var självklart för några dagar sedan,som bara rann ut i sanden för ett ögonblick då kroppen sa ifrån till den dröm som gnolade i bakhuvudet sen barnsben.Lilla flickan Anna som var den söta rara i allas ögon,var en flicka som hade en inre lekfullhet som inte var lik något annat barns lekfullhet.Dockor som fick sitta i garderoben,när dom inte fick den frisyr dom borde ha,när saknaden blev för stor fick dom komma ut för att friseras om,om de inte blev bra kunde de gå så illa att dom fick avklippt hår som inte blev så bra.Då fick dom bli pojkar i kort frisyr och bo under sängen i en låda med kudde och filt.Alla kläder som hon bar var i färg med allt från strumpor till hårtofs.Håret var långt spretigt med kluven lock.Påhittig med att leka själv,skola mammapappabarn spegelapa för att se om allt var fint.Min bästa vän var min syster Amelia som skrattade så hon nästan kissade på sig av min dåliga teater med kläder skor sång och musik.Amelia var den som i tonåren sa flera gånger om, du ska bli teaterapa med dina konstiga uttryck,men de hade hon inte tänkt,de var modell eller kontorist som var de hon drömt om sen hon vaknade upp en morgon på semester i Norge med hela familjen sju år gammal.Alla var så glada fina,mot oss.De satt kvar i henne som ett stort rött hjärta till allt vad som Norge hade att bjuda på.De som sitter som en liten tagg i Anna är att hon inte kunde tänka sig teateryrket för en minut,för mitt i detta kaos i kroppen så känns de som att kroppen spelar teater med henne då som nu.Nu rullar de på med ett socialt nätverk med familjen,som hon inte varit bra på de senaste åren,förutom födelsedagar och helgdagar.Som ett rus genom kroppen känner hon att hon saknar lugn frisk luft och alla glada stunder med gamla vänner från skolan där allt började.Amelia saknar hon som systern positiv, fick henne att våga alla konstigheter och krypa tillbaka i hennes famn när inte saker fungerade som hon ville,och de där tonårs pratet om snygga killar som satt som sug proppar på henne,de kan man förstå, för hon var så söt med sina bruna ögon och bloda hår,lika snygg idag som då.De förvånar Anna att inte Amelia blev fotomodell,eftersom hon var den som var framåt,hade öga för stilrena kläder som bara hon kunde bära av oss.Amelia valde flygvärdinna och de blev hon,samt gift med en pilot och två barn.Lyckoruset kommer,,,,,,,,fortsättning följer  

dörrklockan ringer ytligare en gång,men Anna känner att hon kryper ihop mer och mer som i fosterställning.Då hör hon en röst som hon känner igen,från brevlådan hör hon,tre ord,ringer på en gång till kommer du inte då så går jag in med nyckeln,då får hon ihop rösten och språket att de är mamma som kommer,rullar över benen på sängkanten,reser sig upp,möts av en mamma som är helt lugn men,med gråtmilda ögon.Kastar sig över henne,med en så stor kram att de slutar med att de sitter på sängkanten med en kram som frusit sig fast av alla tårar som faller över kinderna ner på halsen.En viskning i Annas öra ifrån sin mamma får hennes tårar att avta,mitt kära barn de här är inget som är konstigt för en så fin människa som du,de här är de pris man får betala när man ska förverkliga drömmar för andra,minuterna efter kommer en viskning till,att leva på frukt och grönt sju dagar i veckan med ett träningspass efter varje arbetspass.De var nog första gången Anna lyssnade till sin mamma efter alla fem år som modell.De senaste året har vi andra uppmärksammat att du bara går ner i vikt,går in i dig själv i fack för att vara perfekt för ditt arbete.Anna tar sin mamma i handen går mot toaletten,ställer sig på vågen och ser att hon aldrig har vägt så lite någon gång förut.Får hjälp med dusch och hårtvätt,sätter på sig morgonrocken går hand i hand med mamma till köket,sätter sig på stolen och får en kall kår genom kroppen som får Anna att be på sina bara ben om att få bli serverad en stor tallrik potatisgratäng med en stor biff med gräddsås.Anna hinner inte säga klart gräddsås för än mamman ringer in notan till Annas syster Amelia som är där inom en timme med alla önskningar.Maten blir lagad alla tre sitter och äter samma måltid på var sin tallrik,detta har inte hänt på fem år,för att Anna själv varit så inne i sitt arbete med att vara den som skulle hålla livet ut med skönhetsmoralen,kvällen avslutas med att hela familjen samlas runt bordet med en kopp te med en leverpastej smörgås,om mamma inte hade varit så stark nog att komma in med nyckel denna dag och med rätt ord den här dagen så vet ingen hur livet sätt ut idag åtta år senare.Viskningarna kommer alltid finnas med i allt hon arbetar med när de gäller mode.Nu är tiden inne för att,,,,,,,,,,,,,,,,fortsättning följer fredagar

Sommar romanen lugnet.......

Om man tror att roten till kärnan är varm,är du den som kan följa denna resa med bravur.

När Anna ser bakåt blir hon helt stel av vattnet som silar ner från bergskrevan.Ser hon framåt ser hon ett ljus av vattnet som ilar genom ån.Ljuset gör henne helt ödmjuk med en längtan av varma kramar av någon som känner de samma med vattnet som ilar genom den å som hon själv har skapat genom sig själv,när hon genomgår en resa av skuld till den hon var som barn och fotomodell.

När hon ser sig som barn,får hon den mer Pippi långstrump flickan som ingen vågar vara,men med kläder hår och fräknar blir hon magisk,tror att allt är möjligt.

När hon tänker på fotomodellen Anna,blir hon tuff fet ful och arrogant i sina egna ögon och den spegelbild som hon ser var morgon.

När hon en morgon beger sig till M fabriken för att arbeta,stannar hela världen upp,ångesten pumpar genom kroppen,skakande i hela kroppen ramlar hon in i genom dörren,med hjärtklappning illamående,svimmar, vaknar upp i ett vitt stort rum av stora lampor i taket som sticker i hennes ögon.

Ett par timmar senare sitter hon hemma med en påse tabletter,ett läkarintyg psykisk utmattning,lugn och ro i en månad.Tar sig till sängen ligger kvar i tre dagar med undantag för toalettbesök.De ringer på dörren,,,,,,,,,fortsättning följer fredagar

  

Vad ska vi göra idag då!!!!!!!!

Vi ska höra regnets smatter på fönsterblecken,förvandla oss till blötdjur med frusna händer och fötter.

Kura ner oss i soffan med en yllefilt,tända ljus mysa med god mat prat i kvadrat,och upptäcka att solen spricker igenom med en smygande fart till kvällen,hoppet kommer som en röd tråd genom kroppen för ett ögonblick.

Med fötterna i kors lutar man sig tillbaka för att forma kvällen och nästkommande dag med en glimt i ögonen av längtan till värme av solens underbara strålar som kan göra en frusen kropp till en upptinad mjuk len bomullstuss för ögonblickets verk.

De är inte mycket som behövs för att tillvaron blir unik,en helt vanlig vardag som Lill lördagen som man nu för tiden glömmer bort,men här har vi en person som sätter av något lite extra denna vardag,som att bara vara för en kväll och se vad som bjuds...

Slut i denna ruta för denna gång.

Lev väl med denna kväll.....