Denrödatråden

se de som var självklart för några dagar sedan,som bara rann ut i sanden för ett ögonblick då kroppen sa ifrån till den dröm som gnolade i bakhuvudet sen barnsben.Lilla flickan Anna som var den söta rara i allas ögon,var en flicka som hade en inre lekfullhet som inte var lik något annat barns lekfullhet.Dockor som fick sitta i garderoben,när dom inte fick den frisyr dom borde ha,när saknaden blev för stor fick dom komma ut för att friseras om,om de inte blev bra kunde de gå så illa att dom fick avklippt hår som inte blev så bra.Då fick dom bli pojkar i kort frisyr och bo under sängen i en låda med kudde och filt.Alla kläder som hon bar var i färg med allt från strumpor till hårtofs.Håret var långt spretigt med kluven lock.Påhittig med att leka själv,skola mammapappabarn spegelapa för att se om allt var fint.Min bästa vän var min syster Amelia som skrattade så hon nästan kissade på sig av min dåliga teater med kläder skor sång och musik.Amelia var den som i tonåren sa flera gånger om, du ska bli teaterapa med dina konstiga uttryck,men de hade hon inte tänkt,de var modell eller kontorist som var de hon drömt om sen hon vaknade upp en morgon på semester i Norge med hela familjen sju år gammal.Alla var så glada fina,mot oss.De satt kvar i henne som ett stort rött hjärta till allt vad som Norge hade att bjuda på.De som sitter som en liten tagg i Anna är att hon inte kunde tänka sig teateryrket för en minut,för mitt i detta kaos i kroppen så känns de som att kroppen spelar teater med henne då som nu.Nu rullar de på med ett socialt nätverk med familjen,som hon inte varit bra på de senaste åren,förutom födelsedagar och helgdagar.Som ett rus genom kroppen känner hon att hon saknar lugn frisk luft och alla glada stunder med gamla vänner från skolan där allt började.Amelia saknar hon som systern positiv, fick henne att våga alla konstigheter och krypa tillbaka i hennes famn när inte saker fungerade som hon ville,och de där tonårs pratet om snygga killar som satt som sug proppar på henne,de kan man förstå, för hon var så söt med sina bruna ögon och bloda hår,lika snygg idag som då.De förvånar Anna att inte Amelia blev fotomodell,eftersom hon var den som var framåt,hade öga för stilrena kläder som bara hon kunde bära av oss.Amelia valde flygvärdinna och de blev hon,samt gift med en pilot och två barn.Lyckoruset kommer,,,,,,,,fortsättning följer