Denrödatråden

 Fortsättning följer på romanen Hjärtat...ensamma vid sjön,blicken från oss är frågande,men vi ser oss omkring men kan ej se några djur eller människor vid vår bil eller tält men av någon anledning drar vi oss mot en kobbe ut i vattnet femtio meter bort.Vi håller oss under vattenytan med våra kroppar för att hålla oss osynliga,vi tittar bort mot vår underbara plats,men ser fortfarande inget som tyder på att någon skulle vara där och gå igenom våra ägodelar.Vi fryser om våra kroppar,och jag känner att jag måste upp för att värma mig,du håller om mig och hjälper mig upp på den risiga skogsglänta, för mej till en stor tall stamm som vi försöker att dölja oss bakom.När vi tittar bort mot vår bil får vi snopet se en ryggtavla på en man i vit skjorta med svarta byxor,han sitter på huk vänd mot bilen,han reser sig upp går smygande med ett oroligt huvud som ser sig om,springer sedan upp mot vägskälet ut mot stora vägen,vi tittar på varandra,och hör en bil starta och kör med snabba växlingar bort från vårt lilla paradis,som nu känns som ett raserat paradis.Vi håller i varandras händer, fryser och skakar av de kalla vattnet,tar oss fram till våra ägodelar tittar med sorgsen blick, intar snabbt att se över våra gömställen för nycklar och plånböcker som vi alltid har på var sin plats.Av vår förvåning så finns dessa kvar.Vi saknar inget av våra ägodelar,men tanken av att någon varit och rotat bland våra saker får oss att klä på oss packa ihop vårt raserade paradis.När vi ska slå igen bakluckan på bilen, får vi av vår förvåning se att,,,,,,,,fortsättning följer i nästa helgroman Hjärtat